LeifsDotter.

Igår då jag kom hem låg detta i min brevlåda:






Ett underbart kort/brev från mina föräldrar. De ville ännu en gång grattulera mig på min 20-års dag och hoppas dagen varit underbar. Sedan stod det väldigt, väldgt mycket fint.
Så fint som bara en mamma och pappa kan skriva till sin först-födda dotter. Om de 20 första åren det fått ha med mig..

Tårarna började rulla utför mina kinder då jag läste, jag ÄLSKAR mina föräldrar så oändligt mycket. Detta kort kommer jag för alltid spara, både i mitt hjärta och i min ask med "värdefulla ting".

Tänk. Att få födas är en gåva. Komma till denna fina världen, få leva, vakna varje morgon och se fram emot en helt ny dag med nya händelser och nya upplevelser.
Att sedan födas till föräldrar  som älskar dig på riktigt, mamma och pappa som alltis ställer upp och finns där, mamma och pappa som bara behöver se på mig för att veta allt. Som ringer i rätt sekund och säger "vi saknar dig", som torkar tårar, som ger nytt hopp och älskar mig PRECIS som jag är.. DET är rent utav ett mirakel.
Jag försöker att så ofta som möjligt skicka små hälsningar, tankar och TACKSAMHET till mamma och pappa.
Utan dom hade jag aldrig varit den 20-åriga flicka jag är dag.
Utan all den ömhet, stöd, uppfostran, ris och ros och framför allt KÄRLEK jag alltid fått.

Oj, vilket inlägg det blev. Jag är så otroligt känslig just nu, fylld av känslor och tankar, måste ha någt att gör med att jag jut fyllt 20.. Känns som en "milstolpe". Både skrammande och spännande. Framtiden är oskriven...

Nä, nu måste jag SNABBA mig, mot skolan!